1848-94   Related Paintings of Pierre Auguste Renoir :. | Self-Portrait | A Girl with a Watering Can | At the Cafe | Woman with a Hat | nude rear view |
Related Artists:
Henriette Ronner
French 1821-1909 He was a Dutch painter. Born Henriette Knip in Amsterdam, she moved at a young age to Den Bosch and was until 1850 active in Sint-Michielsgestel and Boxtel. That year she married Feico Ronner and moved to Belgium, first to Brussels and in 1878 to Elsene. She was best known for her paintings of subjects from nature, especially cats and dogs.
Giulio Quaglio
(1610-1658 or after) was an Italian painter of frescoes. He was a follower of Tintoretto. He is known to have worked in Vienna, Salzburg, and Ljubljana. His son, Giulio the younger, was born in Como and established himself in the Friuli about the end of the 17th century. He is best known for frescoes at the chapel of the Monte di Piete, at Udine. He died in 1720. They are both part of a large family of artists and architects from the town of Laino, between Lake Garda and Lake Como, and which included Giuseppe Quaglio and his sons Lorenzo the younger, Simon, and Domenico; Lorenzo Quaglio the elder; and Giovanni Maria Quaglio and his son.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.